Historik
Azawakh kommer från Sahelområdet, söder om Sahara, där den används av nomadfolket som jakt- och vakthund. Tuaregerna föder upp får, getter och boskap och hundarnas uppgift är att bevaka hjordarna och lägren mot rovdjur och fiender.
Geografiska och sociala gränser anses ha bevarat rasen utan uppblandning med andra raser. De första individerna kom till Europa på 1970-talet. De registrerades och ställdes först ut som ”sloughi azawakh”, men skillnaderna i karaktär och utseende ledde till att den internationella kennelorganisationen (FCI) godkände rasen fullt ut 1981.
Användningsområde
Azawakhen gillar långa promenader, där den ges tillfälle till att springa lös. Lure coursing (jakt efter konstgjort byte) och kapplöpning är utmärkta substitut för den hos oss otillåtna hetsjakten. Jaktinstinkten kan vara stark, men de är mycket lyhörda och relativt lättlärda, så med rätt träning kan man ha hunden lös på lämpliga platser. Ibland uppskattar rasen någon form av lydnadsträning. De är intelligenta och lättlärda, men kan tröttna om träningen blir för enformig. Några individer tränar och tävlar i lydnad, agility och freestyle runt om i världen.
Hälsa
Rasen har få sjukdomar. De ger kanske intryck av att vara ömtåliga, men de är förvånansvärt robusta. De skadar sig sällan och uppnår ofta hög ålder. Deras smäckra utseende har inget med dålig matlust att göra. De har en naturlig frisk aptit.
Egenskaper / Mentalitet
Azawakhen är ingen var mans hund. Rasen har en stark vaktinstinkt och annonserar tydligt besökares ankomst. Den är lugn och harmonisk i sin hemmiljö och älskar sin familj, men kan vara mycket reserverad, till och med skygg, gentemot okända. Rasen kan vara krävande när det gäller uppfostran och lämpar sig därför inte för en oerfaren hundägare. Den är också mycket bekväm av sig och sover helst nedbäddad under täcket. De tycker inte om kyla och dåligt väder.
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är 64–74 cm och tikar 60–70 cm. Vikten är 15–25 kg. Rasen är en mycket finlemmad vinthund. Dess muskulatur och skelett framträder tydligt under den tunna huden. Den är långbent och dess siluett är högrektangulär. Färgen är röd eller brindle (tigrerad) i olika nyanser, från sand till mörk mahogny, med vita tecken på huvud, hals, bröst, svans och ben.
Pälsvård
Den har en tunn och fin päls, fäller sparsamt och luktar inte hund.
(text framtagen av Azawakh & Sloughi Klubben till SKKs hundrasguide köpahund.se)
RASSPECIFIKA AVELSSTRATEGIER 2014
RKG, Raskompetensgruppen
Presentationer av gruppen för azawakh:
Sammankallande: Claudia Egerer mail: Claudia.Egerer@English.su.se
Jag lever med två unga azawakh hanar, Agg Amaias Ifoghas och Fatao Ehen-n-ma, båda med nära anknytning till COO eftersom jag brinner för att bevara den genetiska mångfalden, hälsan och azawakhens säregna personlighet. Båda är meriterade på utställning och aktiva inom lure coursing. Just nu arbetar jag på en bok om tuaregerna och deras vinthundar, arbetstitel Desert-bred and Nomad-born, som publiceras inom forskningsfältet Environmental Humanities med deadline 2027.
Helene Andreasson (Nene) mail: handreasson1@gmail.com
Jag bor i Täby norr om Stockholm tillsammans med två tonårsbarn, tre azawakh och två katter. Jag är ägare och uppfödare av rasen azawakh och har levt med rasen i snart 13 år. Jag fascinerades av den här rasen från första stund och har aldrig ångrat mitt val av ras. Azawakh är för mig ren passion och en livslång kärlekshistoria. Jag har fött upp två kullar och hade önskat att det skulle varit fler kullar vid det här laget, men livet kom emellan kan man väl säga. Min ambition är dock att inom en snar framtid ta upp mitt avelsarbete igen och så snart jag kan, ta en ny kull. Jag brinner för min ras ursprung och vill givetvis bidra till att min ras kan få vara sund ur ett hälsoperspektiv likaväl som i det mentala, med det sagt är alltid min ambition att föda upp friska och trevliga azawakh som motsvarar rasstandarden både mentalt och exteriört och jag strävar efter att försöka bevara rasens ursprung men samtidigt avla fram hundar som kan fungera i ett mer modernt samhälle.
Det är viktigt att en hundras som azawakh endast säljs till familjer som vet vad det innebär att leva med en lite mer speciell ras och som tillåter sin hund att vara säregen i sin rätt att vara just så som en azawakh av sin natur är. Det är därför vi som uppfödare av rasen granskar potentiella valpköpare extra noga. Det kan säkert uppfattas som extremt och ibland onödigt, men av erfarenhet vet vi att det är nödvändigt. En azawakh är en speciell hundras, krävande på ett annat sätt än övriga vinthundar och därför behöver nya ägare av rasen ofta stöd vilket vi rasentusiaster välkomnar och vi ser det som väldigt positivt med en nära kontakt sinsemellan.
Ludmilla Koslow mail: lud.kos@gmail.com
Mitt navn er Ludmilla Koslow , og jeg bor i Strömstad ved norskegrensen sammen med fem azawakhtisper fordelt på tre generasjoner.
Mitt kennel navn er «Ara N’Dacar» som betyr «avkom etter Dacar». Dacar var min første azawakh som var født i 2008. Dacar var etter direkteimport fra Burkina Faso i Afrika. Både han og to ander hunder, begge direkte etterkommere av importer fra Afrika, stammer fra en fransk kennel De Garde-Epeé, dannet grunnlaget i mine linjer.
For meg i avl er viktig å ha hunder med robust og stabilt temperament, med god helse og gode bruksegenskaper. Om hundene er fine trives i utstillingsring er det bare bonus. Jeg er aktiv på lure coursing med hundene mine, og har to europeiske mestere i lure coursing.